Att vara ensamförsörjare eller ensam med barn är inget ovanligt idag. Alarmerande uppgifter om barnfattigdom når vårt medvetande via media.

Vår framtid ligger i dessa barn och unga som skall växa upp oberoende om det ensamma föräldraskapet är självvalt eller påtvingat. Som tur finns det stöd för föräldrar som får det för tungt, men helt enkelt är det inte.

Jag är absolut av den åsikten att alla har ett eget ansvar när det gäller att ordna sitt liv för sig och sina barn men nästan alla kostnader i ett samhälle är uträknat enligt två inkomster. Ändå är det så att antalet ensamvårdare stiger hela tiden i vårt land samt i Europa.

Dessa barn växer ofta upp i en miljö där den föräldern som tar hand om barnen har en begränsad möjlighet till förvärvsarbete åtminstone under en tid. Arbetslösheten bland ensamvårdare är hisnande stor. Vad kan vi göra för att trygga den miljö våra barn och ungdomar växer upp i när det gäller ensamförsörjare?

Det vi bör hålla i minnet när vi tänker på barn, ungdom och vår framtid är att det enligt undersökningar ofta går så att arbetslöshet samt barnfattigdom ärvs. Det vi kan göra för att förebygga utslagning bland unga är att lägga in en extra stöt för att stöda också ensamt föräldraskap. Dagvårdsavgiften är redan tillrättalagd men hur är det med avgifter för hälsovård och skatter? Subjektiv rätt till dagvård är ett stort stöd, rättvisa visa vid avgifter för hälsovård samt beskattning är något vi borde jobba för.

Jag vill ha ett samhälle som uppmuntrar även ensamma föräldrar och framför allt barnen behöver ett jämlikt utgångsläge ovanför fattigdomsgränsen för att kunna se en ljus framtid.

 

Annika Lindroos
kommunalvalskandidat

 

 

Blogg: Familjer med en vuxen